NärCon Vinter 2015

Okay. Bered er på många fula ord.
NärCon Vinter 2015. Mitt första NärCon sedan NCV2013 där jag inte varit arrangör. Jag kan ärligt säga att jag var livrädd och inte alls pepp att åka ner till Linköping. Min ångest över det här förbannade företaget (wait - just hear me out on this) har fått mig att kasta saker ifrån mig och gå "nope nope nope nope not gonna happen nope." För att förstå den här känslan bör man veta en viktig sak. Jag älskar NärCon. Ni anar inte hur många fantastiska människor jag lärt känna som jag bryr mig så otroligt mycket om.
Samtidigt inger eventet mig sån ångest och press att jag knappt vet vart jag ska ta vägen när jag ens hör ordet NärCon, för att vara med och arrangera har lett till att jag vill göra så otroligt mycket häftiga saker, men jag inser att jag inte har energin att genomföra dem. I februari förra året efter NCV gick jag totalt in i väggen när det gällde arrangerade för jag insåg att dem enorma krav jag ställer på mig själv som arrangör inte går att genomföra i praktiken. Jag är perfektionist. EXTREM perfektionist. Misstag är inte under några som helst omständigheter acceptabla. I kid you not när jag säger att jag inte velat kliva upp ur sängen och gråtit över hur förbannat jävla usel jag är. Kombinera det med att jag har tacklat 20+ år av självhat och självförakt och först nu börjar lära mig att acceptera mig själv som den jag är så har ni ett ungefärligt hum om hur min mentala status varit.
Samtidigt älskar jag att vara på plats, rodda med min personal och smyga iväg till RPR för att ta ett break och hänga med arrangörerna bakom alltihopa. Jag är en adrenalinjunkie, älskar den där nervösa energin och när allt går i hundraåttio. Mitt team är min familj under en långhelg. Jag gråter när dem gråter, skrattar när dem är glada, ger dem kramar och peppar.
So yeah. Det var både med oerhörd lättnad och extrem sorg som jag konstaterade att NC2014 var mitt sista NC som arrangör och förberedde Elinor (min SiC) på att ta över eländet som är NC-Store (numera Cosmos).
Att återigen bege sig till Linköping var... bitterljuvt. Samtidigt som det var oerhört skönt att komma dit som externt arrangemang samt föreläsare kliade det i fingrarna på mig att hoppa in i något team och arbeta utöver det mitt gäng behövde till Doctor Who-rummet. Jag insåg väldigt snart hur mycket jag saknar människorna bakom NärCon, men samtidigt är jag glad att jag inte ser vad som försiggår bakom scenen. Att arrangera förstör mycket av den där "konventsupplevelsen" som folk pratar om, och det är något med att vara arrangör som innebär att man aldrig riktigt är ledig. Jag har alltid haft otroligt dåligt samvete varje gång jag lämnat mitt område även fast jag vetat att min personal varit väldigt kompetent. Hönsmamma vem jag? Nejdå. Inte alls.
Men ja. NärCon Vinter. Vad tyckte jag?
Jag tror det här konventet är det första på 4-5 år där jag faktiskt har kunnat slappna av. Jag har haft så jävla roligt med mina vänner, folket i Doctor Who rummet har varit så underbara. Jag såg faktiskt inte cosplaytävlingen, har bara hört folk prata om den och fått gratulera flera av mina vänner som vann pris där <3
Cosplay SM fick jag se live, och jag är glad att den här underliga lilla hobbyn som så många tycker om har fått en mer offentlig bild, och inte en där drama och egotrippande varit i fokus (ja jag tittar på dig Heroes of Cosplay). Av alla människor som kunde varit kommentator tror jag inte att man kunde välja en mer ödmjuk än Linnea, och jag är så glad över människorna som deltog och vann priser.
Mitt största minus är, intressant nog, att föreläsningssalen var nästintill helt omöjlig att hitta till om du inte visste var den låg, vilket inte var helt optimalt när jag och Jayden höll i konventets första föreläsning. Trots detta fick vi en tapper liten skara som hittade till oss =) Har jag fler tankar och synpunkter? Ofc. Jag ser mycket som kan förbättras, men så är det med allt. Helt krasst, det är inte mitt ansvar längre och det blir inte bättre över att jag grubblar över det.
Min poäng ligger i det här - att arrangera har förstört mycket av den naiva världsbild jag hade av konvent när jag en gång för 9 år sen började konventa. Ångrar jag att jag började arbeta som arrangör? Nej. Oavsett hur mycket galla jag spytt över åren på diverse event, hur mycket jag än gnällt om fel och brister och svurit högt och högljutt (vilket har bitit mig i arslet) över att jag inte tycker som andra, har jag haft otroligt roligt. Jag har lärt mig massor, träffat människor med spännande åsikter som har fått mig att ifrågasätta hur jag själv tänker och agerar.
Dock saknar jag till viss den där oskyldiga wow-faktorn över att gå på konvent och uppleva en helt magisk ny värld utan att se sprickorna i kanterna. Det här var ett skönt mellanting av de två.