Utseendefixering inom cosplay

Jag känner mig fruktansvärt cynisk och gammal just nu. Debatten om utseende inom cosplay rasar igen, och mot bättre vetande har jag gett mig in i debatten. Folk på ansiktsboken postar bilder i cosplaytrådar där dem frågar ”vem skulle jag passa att cosplaya som?”

Till synes en ganska oskyldig fråga, men cynikern Linda läser in en hel del i det här. Framförallt läser jag en hoper utseendefixering i det hela, att du enbart bör/kan cosplaya dem du fysiskt liknar. Vilket är absurt med tanke på att nio av tio gånger är det spelkaraktärer som har skeva kroppsformer som åsyftas.

Jag är utomordentligt less på den attityden. Cosplay för mig är att du gestaltar en karaktär du älskar, blatantly säger ”hej världen, jag älskar den här karaktären/serien/spelet/filmen/animen/mangan/so on so forth så mycket att jag klär ut mig till någon ur den serien. Älskar du också den här karaktären och dess ursprung? 8D” Det är nördighet i en av dess mest extrema former.

Hur du som individ ser ut är för mig lite irrelevant, för cosplay handlar om en transformation, om att visa uppskattning. Att gå från det grå trista Svensson-livet till att vara någon annan.

Handlar det i slutändan om utseende i vilket fall som helst? Självfallet. Du gör en dräkt, använder smink och peruk. Poängen jag vill göra är att basformen inte ska spela roll för vad du väljer att göra och hur du blir bedömd. Jag vet inte hur många jag känner inom cosplaysfären som går på dieter för att dem får negativ kritik för hur dem ser ut, jag har tappat räkningen på hur ofta jag själv fått höra att jag ser ut som en strandad val etc. Det gör mig fruktansvärt deprimerad att inse hur kritiska vi är mot folks cosplays och hur lite uppskattning som visas mot att alla cosplayare tar sig tiden att göra sina dräkter och faktiskt visa sig i dem på ett konvent. Jag minns mitt första konvent, UppCon 07. Hade det inte varit för all positiv respons jag fick hade jag förmodligen inte fortsatt cosplaya (och ärligt talat, det var inte den vackraste dräkten, den var ganska illa sydd). Det jag upplevde då och nu är att folk kommer fram till mig och vill prata med mig om det jag cosplayar ifrån, dela nördigheten om hur mycket man älskar och hatar karaktärer inom serier – och det är anledningen till att jag fortsätter.