Doctor Who Drinking Game

Well, det här kom till när jag och ett par vänner satt och tittade igenom säsong 2 och 3 av Doctor Who (den nya versionen), med löfte om att nästa gång vi sätter oss och har ett marathon (för det kommer att ske) gäller detta.

Each time someone yells ”Doctor!”
Each time someone asks “Doctor who?”
Each time someone yells "Run!"
Every time someone says "It's bigger on the inside." (Drain the glass for the Martha Jones incident)
Every time you hear "Ex-ter-mi-nate!"
Every time you hear "Delete!"
Every time Donna references to the fact that the Doctor is an alien.
Every time bananas are mentioned.

Every time Jack flirts with someone.
Every time the Doctor flirts with someone.
Every time the chosen companion flirts with someone.

Doctor specific

Every time the 9th Doctor says “Fantastic!”
Every time the 9th Doctor says “Stupid ape.”
Every time the 10th Doctor says “I’m sorry. I’m so sorry.”
Every time the 10th Doctor says “Brilliant!”
Every time the 10th Doctor says “Allons-y!”
Every time the 10th Doctor licks something
Every time the 10th Doctor puts on the "brainy specs."
Every time the Doctor bursts into techno babble.
Every time the Doctor says 'What?' three times in a row.
Everytime the Doctor says a word you're sure he just made up. (Majority of the group have to be in agreement that the word sounds made up)

Every time an actor portraying someone from Harry Potter appears (for David Tennant, drain your glass once.)
Every time an actor from the old series appears.
Every time a Dalek appears.
Every time a Cyberman appears.
Every time an Ood appears.

Season specific:

In season 1 – Every time there is a “Bad Wolf” reference
In season 2 – Every time there is a “Torchwood” reference
In season 2-3 – Every time there is a “Saxon” reference
In season 3 – Every time the Doctor mentions Rose
In season 3-4 – Every time there is a “Atmos” reference
In season 2-5 - Every time you spot a "Magpie Electricals" reference.

Uppcon - the End of an Era

Sitter så här på kvällskvisten och går igenom alla mina minnen från Uppcon. Jag har alltid haft en blandad hatkärlek för Uppcon, mycket för att jag blivit besviken då mina upplevelser under UC08, 09 och 10 inte överensstämde med mina happy-go-lucky känslor jag hade som ny konventare på UC07 (och GUD vad jag känner mig gammal när jag sitter och tänker tillbaka på det). Jag erkänner helhjärtat att jag älskar Uppcon - för det har lett till att jag fått bland de finaste vänner en människa kan ha. Jag har oförglömliga minnen och satt och grät under gårdagen när jag kom hem för att jag insåg att Uppcon is no more.

Jag tror att mycket av anledningen till att min hatkärlek till Uppcon ändrades i samband med att jag började jobba på konvent och lärde känna människorna bakom alltihopa. Det blir en helt annan samstämmighet och känsla när man sitter en 10-20 pers i Green Room, fredag natt, alla är hur trötta som helst och alla vet att det är två dagar kvar och ingen kommer få mer än 2-3 timmars sömn per natt. Komradio-disciplinen försvinner nånstans när klockan närmar sig midnatt, men inte en jävel har nåt emot det.

Det är hur annorlunda som helst hur man upplever konvent som besökare respektive personal, både till det bättre och det sämre, men fan om jag skulle byta ut min personalbricka mot ett besökarband. Även när man jobbar 24/7 (snarare 25-26/7), har åttioelva personer som ber om hjälp samtidigt, osv. osv. är det folket runtomkring en som får konventet att gå runt och som ger motivation och ork.

Nu har jag visserligen aldrig haft en arrangörspost på UC, men alla arrangörer och personal har my utmost respect. I love you guys. Daniel och alla andra har fått ta emot kritik under alla år, men har fortsatt att göra sitt allra bästa – och vilket avslut det blev!
Nu får ni ursäkta mig – men jag har en dejt med de två männen i mitt liv – Ben och Jerry, för jag ska sitta och emo-a mig en stund och nostalgi-trippa ännu mer. Uppcon – I’ll miss you. Thank you for six wonderful years.

Om cosplay

Som cosplayer är det alltid en hårfin linje på var gränsen går mellan hur orealistisk ens cosplay är jämfört med verkligheten. Debatter förs över Internet på om man verkligen bör göra enligt originaldesignen, vilket om jag ska vara riktigt ärlig inte alltid är det snyggaste som finns, eller om man ska modifiera så att det onaturliga ser mer… naturligt ut. Till exempel, hur många stylar sina Sephiroth-peruker enligt spelversionen med den extrema V-luggen? (Katie Bair undantagen.)

I slutändan handlar det om att anpassa en karaktärs utstyrsel till dina egna mått. För även om du vill vara 100 % korrekt så bör man fortfarande tänka proportionerligt. Vi är alla unika, och det är det som är så fantastiskt. En del av oss har långa överkroppar, andra är ganska satta. Det finns långa ben, korta ben, du kan vara smal som en sticka eller kraftigt överviktig. Och det är helt okej.

När man cosplayar får man ofta konstatera att även om den där karaktärens tröja slutar vid midjan och jag har en extremt lång överkropp ser det betydligt snyggare ut om jag förlänger den med ett par centimeter. Allting handlar egentligen om ”Vad är jag som cosplayer bekväm med, och hur kan jag få det att överensstämma med min vision av den här dräkten”?

När jag var ny inom cosplay var jag helt vilse i letandet av material till mina dräkter. Min syslöjdslärare hade tipsat mig om Textilcentrum i Sundbyberg, men när det kom till tillbehör förlitade jag mig på Panduro, en butik som kostat mig många tusenlappar under årens gång.

Inget ont om dessa två butiker, men det är värt att notera att det finns en mängd butiker att välja bland, både bland Internet och för oss som tycker om att gå runt i butiker och leta.

Ute i butiker – var aldrig rädd att be om hjälp, även fastän du känner dig som en idiot. Glöm aldrig bort att personalen får betalt för att hjälpa dig.

Över huvud taget – att be andra cosplayare om hjälp är ett stort tips. Utan hjälp från några av Sveriges bästa cosplayare hade knappt hälften av alla dräkter jag gjort lämnat ritbordet.

När det gäller glasprismor etc. finns självklart resin så att du kan göra egna, men det luktar något våldsamt och är inget jag rekommenderar en nybörjare att starta ut med. Ett förslag om du letar prismor är att gå till en lampaffär, specifikt såna som säljer kristallkronor. Som regel har dessa alltid lösa prismor till salu, jag har bland annat handlat mycket på Kristallkronan på Sveavägen (tunnelbanestation Rådmansgatan). För en relativt billig peng kan man komma över prismor i olika storlekar. Dessa målas vid behov med glasfärg, och vill man ha den i en fortfarande relativt genomskinlig nyans så måla ett tunt lager. Ett tips är att köpa en eller två mer än du behöver så att du har nån du kan göra fel med.

Skor är nog en av de delar jag sett flest cosplayare ”fuska” med (undertecknad inkluderad). Trust me, det syns när du har dina sneakers/gympaskor under den där fotsida klänningen. Förr eller senare kommer du vara tvungen att gå. Om du inte är van/bekväm med högklackat så försök hitta ballerinaskor eller sandaler. Varför? För att du kommer förmodligen ha kläderna på dig hela dagen, och att gå i 7-10 cm klack i en hel dag gör ont.

En enkel lösning är att gå till Myrorna eller Stadsmissionen och jaga skor. Begagnat innebär inte dåligt. Leta efter skor du kan modda efter eget behov, eller om du har tur, skor som passar perfekt. Var inte rädd för att tänka utanför lådan.

And so it begins

Jag heter Linda och nickar Lady men föredrar att kallas vid mitt namn. Jag är för närvarande 25 år gammal och bor i skogen utanför Norrtälje, men håller mig mycket i Stockholm. Jag har cosplayat sedan 2002, men började konventa först 2006. Mitt första konvent var Uppcon 07 då jag cosplayade och tävlade med Temari från Naruto.
Jag kommer aldrig hävda att jag är Sveriges bästa cosplayare (såvida jag inte mot alla odds vinner SM eller liknande, och även då är det tveksamt med tanke på att jag vet hur många fantastiska cosplayare det finns i Sverige). Jag är en glad amatör, och har under årens lopp plockat upp ett par tips som jag vill dela med mig av.

Den här bloggen är ett försök från min sida till att illustrera och förklara hur jag gör mina cosplays. Vilket egentligen är lite knivigt, för oftast höftar jag till med något som ser bra ut. Mallar? Vaddå mallar? Jag syr i skräptyg tills det att jag blir nöjd med resultatet och utgår sedan från det när jag arbetar i det slutgiltiga tyget.

Min favoritdel av cosplay-skapandet kommer nog alltid att vara perukerna. Jag har ett femtontal peruker liggandes hemma som jag styleat, sytt och färgat. Det är ett fruktansvärt pillarbete och kräver tålamod, men jag blir lika glad varje gång jag är klar.

En annan favorit är att leta tyger och planera hur jag ska få dräkterna klara. Hela processen från papper till att bestämma tyger, fundera ut hur jag gör olika detaljer, byta idéer med andra, till då jag faktiskt sätter mig ner och arbetar är en ganska intensiv period som jag inte skulle skippa för allt smör i Småland.